Dialog som strategiskt verktyg

De komplexa utmaningarna i vårt arbete och vårt samhälle kräver mycket av oss ur perspektivet att hitta nya lösningar på både gamla och nya utmaningar. Dialog som ett strategiskt verktyg blir centralt - oavsett om vi är upptagna av dialoger mellan individer, inom team eller mellan funktioner och hierarkier. 

Här kommer vi resonera inte bara kring när dialogen faktiskt blir strategiskt värdeskapande, utan också hur detta kräver å ena sidan en utvecklad självinsikt hos alla inblandade, och en psykologisk trygghet i gruppen som tillåter oss att ha alla dialoger vi behöver ha för att lyckas med vårt uppdrag.

“The quality of our conversations will determine the quality of our outcomes”. 

Amy Edmondson

Problemlösning, innovation och utveckling sker inte utan dialog. 

Otto Scharmer och Katrin Kaufmans tankar om generativa dialoger, som vi utvecklar och använder i våra utvecklingsinitiativ, ger några perspektiv på vad dialoger är och skulle kunna vara. 

För det första är dialog en gemensam praxis. Det sker i par eller grupper. Den inre dialogen lämnar vi därhän just nu. 

Vad fokuserar vi på i en dialog?

I samtal med andra rör vi oss medvetet eller omedvetet på en axel där vi i ena änden utgår från våra individuella behov, uppfattningar, önskningar, och i andra änden istället fokuserar på den gemensamma helheten. Dessutom har vi en annan axel där vi i ena änden främst har tillgång till vad som kan kallas vårt gamla tänkande, där vi upprepar gamla tankar, idéer och beteenden och känslor, och i andra änden, nytänkande, där vi har tillgång till, kan utveckla och vara öppna för nya tankar, idéer och beteenden. 

När dessa sätts ihop får vi en matris som vi kan använda som en karta som hjälper oss att utforska olika dialogklimat och dialogbeteenden och resultaten av dessa.

På den här kartan representerar de två nedre rutorna dialog som upprepar gammalt tänkande, och de två övre rutorna representerar dialog där nytt tänkande äger rum.

Vilka typer av dialogerklimat uppstår?

Artighet Den nedre vänstra rutan representerar artighet - Vårt mål här, är att hålla samtalet tryggt och trevligt, utan störningar, med fokus på "common ground".

Typ som den årliga julmiddagen med storfamiljen, där vi hoppas kunna säga efteråt att "det här gick bra!", eller en social aktivitet med nya kollegor.

Vi kommer till viss del att censurera oss själva, medvetet eller omedvetet, och prata från en plats där vi fokuserar på att hitta en gemensam grund i vår gemensamma erfarenhet, upprepa gammalt tänkande: vädret, dagens rubriker, rapporteringen av siffror i ett möte etc.

Vi lyssnar från en plats där vi bara bekräftar det vi redan vet, och där vi inte direkt är öppna för att ta upp det som kan skapa sprickor. Det är inte en särskilt dynamisk miljö för utveckling eller innovation.

Sammabrott

I den andra rutan, sammanbrott, är däremot sprickorna mellan människor och perspektiv uppenbara. 

Här kämpar vi med näbbar och klor för våra egna perspektiv - vi fokuserar på våra individuella delar, upprepar våra egna existerande sanningar och tänkande. Vi blir vårt perspektiv. Tänk på en grupp experter som var och en representerar olika sanningar om vad som är den viktigaste aspekten att lösa i en produktionssituation, eller en ledningsgrupp där försäljningschef och IT-chef driver var sin agenda riktigt hårt.

"Om andra bara förstod mitt perspektiv skulle de se att jag har rätt". Här begär vi mer av andra än vi är villiga att ge dem i gengäld.

Vi talar från en plats där vi vill vinna, och vi lyssnar för att hitta de svaga punkterna i andras resonemang. 

Eftersom det är obekvämt att befinna sig här tar många av oss till beteenden som att byta ämne, dra skämt för att lätta på stämningen , skjuta upp diskussioner till "en bättre tidpunkt", ta till sarkasm eller ironi. Här riskerar vi också att tysta relevanta invändningar. 

Det bästa resultatet i sammanbrotts-rutan är att vi är överens om att vara oense. 

Många konversationer fastnar i en loop mellan artighet - sammanbrott. Vi krockar, tar oss tillbaka till någorlunda fast mark och så om och om igen - när vi faktiskt skulle kunna frigöra dialogen och ta klivet in i utforskande. 

Utforskande

Att göra övergången från sammanbrott till utforskande representerar en förändring i dialogen. Vi fokuserar fortfarande på våra individuella delar, men öppnar upp för nytänkande genom att tala utifrån en insikt om att jag ska dela mitt perspektiv, som ett av många, inte för att vinna utan för att bjuda in andra till vad det innebär att vara jag, i min roll. Jag lyssnar från en plats av empati och genuin nyfikenhet, med öppenhet för att lära mig nya idéer, tankar och beteenden. Det innebär inte att mitt eget perspektiv är hotat utan att det samexisterar med andra. Här får vi mer kunskap, fler perspektiv på bordet och vi kan knyta an till varandras verklighet.

Flow eller kreativt samarbete

Och från utforskande, där alla perspektiv är välkomna, kan vi tillsammans gå in i vad som kan kallas flow, eller kreativt samarbete. Detta representerar nästa stora skifte i dialog-kapaciteten. I den ruta som kallar flow, skapas ett utrymme för gemensam nyfikenhet på vad som kan skapas ur våra kollektiva erfarenheter och perspektiv. Här kommunicerar vi frikopplat från vårt ego, villiga att både tala och lyssna för att låta en kollektiv lösning växa fram, oavsett “kostnader” för egen del. Vi kommunicerar också utan rädsla för att trampa någon på tårna. Vi litar till varandras förmåga att lyfta det som behöver lyftas. Nya gemensamt framväxande lösningar kan uppstå ur ett kollektivt nytänkande baserat på vår förmåga att rymma alla perspektiv. Som namnet antyder är det här som en dialog blir verkligt generativ och kan ha strategisk höjd.

Två avgörande förflyttningar

De här två förflyttningarna i dialog-kapacitet, från sammanbrott till utforskande och från utforskande till flow, kräver olika saker av alla inblandade. 

Att ta sig från sammanbrott till utforskande, är i vår erfarenhet i första hand en förflyttning på individnivå. Den handlar om att bygga tillräcklig självinsikt och individuell trygghet kring den egna förmågan, värdegrunden, styrkorna och syftet så att förutsättningarna för genuin nyfikenhet finns på plats. När jag är trygg i mig själv och min roll, kan jag vara mer öppen för andra, utan att känna mig hotad. Denna förflyttning på individnivå stöttas av reflektion, feedback, tillgång till bollplank och verksamhetsnära utvecklingsinitiativ, där jag får resonera om mina erfarenheter och reaktioner med andra i liknande roller. Ett fokus på självledarskap och förmågan att agera istället för att reagera på yttre omständigheter, kommer underlätta i dialogen. 

Den andra förflyttningen, från utforskande till flow, är istället en förflyttning på gruppnivå. Den handlar om att utveckla den psykologiska tryggheten och förmågan till ansvarstagande i teamet, så att vi får förutsättningar för fullständig uppriktighet. Då först kan vi ha alla samtal som vi behöver ha för att lyckas tillsammans med våra uppdrag. För de av oss som arbetar i team där sårbarhet, öppenhet och konstruktiva ifrågasättanden lyser med sin frånvaro, kan just samtal om det gemensamma syftet, uppdraget och vem och vilka man faktiskt existerar för, vara inkörsporten till utvecklande samtal som bygger kulturen i teamet -  samtal om vilken typ av team man behöver vara då, vad man har för förhoppningar och farhågor för arbetet den kommande tiden, hur väl riggade man är i nuläget, vilka spelregler för hur man ska fungera tillsammans som man kan vara överens om och hur man ska hantera situationer som skiter sig - för de kommer förmodligen också uppstå. Att arbeta med öppenhet som bygger tillit och uppföljning som bygger ansvarstagande kan ske i det lilla - börja till exempel med att ställa den här frågan på nästa team-möte: Vad är något som ni vill att jag ska veta om er, för att vi ska kunna arbeta väl tillsammans? 

Skulle ni vara hjälpta av att utveckla dialog-kapaciteten i ert team? Prata med oss!