En social virtuous...
- Mia Ekman
- 13 feb.
- 1 min läsning
En gång stod jag på scen och råkade sextrakassera en kollega inför 150 personer. Det är så klart inget att skratta åt men herregud vad det dånade av skratt i den lokalen. Min kollega hanterade det väl, jag inte så, och efteråt fick vi flera kommentarer om att det var ett roligt grepp. Åhörarna trodde liksom att att det var inövat och ett sätt att göra lite entertainment av ett stort ämne. Från djupet av mitt hjärta skulle jag önska att människor trodde mer om mina komiska förmågor. De är inte så stora men de är i alla fall aldrig medvetet på någon annans bekostnad. Socialt klumpig, däremot, det är jag absolut.
Andra saker jag gjort i rollen som konsult som kanske inte landat så väl:
När en kollega i branschen bad om ursäkt för en tappad boll berättade jag för henne att det var för att hon var en dålig person.
När en kär vän generöst introducerade mig för en viktig beslutfattare inom ett regionnätverk för näringslivet pratade jag mycket om att min passion var offentlig sektor.
Oräkneliga är de fantastiska nätverksmöjligheter som jag uteblivit från för att jag inte orkat mentalt armera mig för det oundvikliga minglet.
Till exempel.
En psykolog som jag samarbetade med nyligen sa tröstande att det i alla fall verkar som att jag är bra på relationer. Och det stämmer ju. Bara jag tar mig så långt.
Hur gör ni andra konsulter som inte är extroverta, sociala genier? Och ni som är det, vad har ni för tips? Hjälp mottages tacksamt.

Comments