"Vad är det som gör att du väljer att vara kvar?" Din genväg till ett aktiverat självledarskap

När vi arbetar i grupper med självledarskap och motivation använder vi ibland den här dialog-frågeställningen: “När börjar du i den här organisationen och vad var det som gjorde att du valde att göra det? Vad är det som gör att du väljer att vara kvar? “

Oftast blir det tydligt att många inte har reflekterat över de här frågorna. Har man reflekterat över dem har man aldrig pratat om dem med sina kollegor. 

Att få prata om de här frågorna väcker din medvetenhet om dina val, din egen motivation, dina önskningar, dina värderingar, vad du är bra på, vad som är viktigt. Det skapar en tydlighet för dig själv. Det hjälper dig att bli tydlig inför andra. Det hjälper dig att identifiera ditt syfte och ditt uppdrag. Det händer något med dig själv - och det händer något med de du pratar med. Stolthet, självinsikt, ansvarstagande, nyfikenhet.

För snart tio år sedan höll jag en workshop där vi pratade om VUCA-världen och att den snabbrörlighet, komplexitet, osäkerhet och tvetydighet som präglade vår omvärld var utmanande. Då använde vi exempel som Brexit, Trump, MeToo och Artificiell Intelligens för att illustrera de yttre faktorer som hade stor påverkan på organisationer och individer. Ett antal år senare kan vi väl konstatera att vissa känns långt borta och andra fortfarande otroligt aktuella. Temat för workshopen då var självledarskap och vårt behov av att faktiskt leda oss själva för att hantera en stökig omvärld, att bli proaktiva snarare än reaktiva.

Efter några år i skuggan av fokus på psykologisk trygghet och emotionell intelligens, så har självledarskapet återigen fått ett uppsving. Många organisationer vill prata självledarskap och jag tror inte att det är någon slump. Om världen för tio år sedan var stökig så är det ingenting mot hur det är idag. Den snabba utvecklingen av AI och den osäkerhet som följer med det gör att många organisationer befinner sig i en hög grad av förvirring, vilket i många fall leder till passivitet eller i värsta fall apati. 

Då blir självledarskapet; vår förmåga att agera utifrån våra värderingar, styrkor och vad som känns meningsfullt och vår förmåga att driva vårt eget arbete framåt i de sammanhang vi väljer eller behöver vara, ännu viktigare. En del av självledarskapet utvecklas genom individuellt utforskande och reflektion. Men en annan del utvecklas faktiskt bäst i dialog tillsammans med andra - och en arbetsgrupp är en utmärkt arena. Där kan vi arbeta med lyssnarbeteenden, öppenhet, dialogförmåga, perspektivmedvetenhet och en rad andra aspekter på hur ditt självledarskap kan ta sig uttryck. Och intressant nog är en ökad grad av psykologisk trygghet, ökad förmåga till samarbete och ansvarstagande i arbetsgruppen en effekt av att göra arbetet tillsammans  - med stärkt medvetenhet, välmående och produktivitet för den enskilda deltagaren. 

I förra veckan var det dags igen. Vi hade en workshop på temat självledarskap i en lärande kultur, i syfte att stötta engagemang och ansvarstagande. Vi använde dialogfrågorna ovan, varpå en deltagare spontant berättade att: “Det här var precis det jag behövde få prata om för att hitta min motivation efter en tuff period”.