Hur jobbar ni med ert eget lärande?

Den frågan fick vi härom veckan från en av våra uppdragsgivare. Vi ska tillsammans med våra samarbetspartners stötta dem på resan i att bygga en lärande organisation och de ställde en fråga kring hur vi jobbar med vårt eget lärande. En bra och nyttig fråga som fick oss att reflektera.

Snabbt kunde vi konstatera att vi definitivt jobbar med vårt eget lärande i vardagen. Jag tror att det är en av de stora fördelarna med att vi jobbar i partnerskap, att reflektionen och dialogen har en naturlig plats. Att utvärdera och prata om vår egen insats blir nödvändigt, oavsett hur det har gått.

Men vad är då förutsättningarna för att få till en bra dialog?

Jag skulle säga att det handlar om den uppriktighet och prestigelöshet som präglar vårt samarbete. Vi har jobbat upp en total trygghet att vara sårbara när vi misslyckas, stolta när vi briljerar och ärliga när den andra personens insats inte håller måttet. Det är inte alltid helt härligt, men vi orkar vara nyfikna och ställa oss frågan "Så vad kan vi ta med oss framåt?". 

För mig är det här ett gott exempel på den psykologiska trygghet som vi är ute och pratar om så mycket nu. Tryggheten att ha alla de dialoger vi behöver ha för att lära oss och utvecklas tillsammans. Den tryggheten går att utveckla, överallt. Kontakta oss så berättar vi mer!

Vi vill ha psykologisk trygghet och lärande!